Cracked Actor

Jobbade på Rosenhill i torsdags å fredags. Det var riktigt roligt att vara tillbaka:)

De små har nu blivit riktigt stora å går i 5-årsgruppen.

Jag å plutten som jag kallar honom hade riktigt roligt å det som var riktigt fantastiskt var att han mindes vår grej som vi brukade göra när jag var där typ för 2 år sen å praktiserade å ja kanske till å med längre tillbaka i tiden.

Det här som vi brukar göra är att jag sitter på golvet i lekhallen sen gör jag en "home alone-min" typ å ser förvånad å skrämd ut. Då tar plutten sats springer allt vad han kan rakt in i min famn å så lyfter jag upp honom i luften :P

Det värmer verkligen i hjärtat när man får en kram å han kommer ihåg mig:)

Det var ju lite blygt å så i torsdags när jag började sent men sen på fredagen släppte det å det var som om jag aldrig hade lämnat stället.

Jag träffade också många föräldrar, en del kommer kände nog igen mig så hoppas de inte tyckte jag var ohövlig som inte tog i hand (jag kkände igen de, men kanske inte så lätt för de att känna igen mig nu sm brunett å piercing??).

Träffade också Pluttens föräldrar å det var trevligt.

Sökte runt lite å hittade en mobilblogg.

Där hittade jag en bild som var bekant:) En som jag ritade till plutten sista dagen jag var där innan jag började gymnasiet. Där stod "Till "Plutten" från Linnéa"  å denna hade hans mamma laddat upp och skrivit "

Tack Linnéa och lycka till"

När jag fick se denna bilden började tänka tillbaka. Trodde faktiskt aldrig att jag skulle få se den igen.

Så tack Anna för att du la upp den på din blogg. Det värmde i hjärtat ska du veta.

Det är ju så roligt hur de små har utvecklats...när jag var där för 2 år sen så kunde en del inte prata å nu kan man verkligen diskutera saker med de.

När man är med om sånt å man får en kram så hjälper det verkligen en att fortsätta.

Allt som är skit försvinner å livet känns inte lika tungt :)

Å det finns inga arbetskamrater i världen som har stöttat mig genom min svåra tid såsom Anki, Lena, Rosmarie, Linda och Kerstin samt Jessica å Lenita som tyvärr inte jobbar kvar där längre. Å de fortsätter stötta mig å för det är jag väldigt tacksam<3

Tiden går fort. Snart kör du välle moped å dricker mellanöl xD