Cracked Actor

Börjar detta inlägget med att säga att jag är sjuk igen. Jag orkar snart inte längre.

Jag vet inte vad jag ska göra för att bli bättre. Jag gör så mycket jag kan. Jag försöker äta mycket frukt och grönsaker. Käkar vitaminpiller. På morgonen tar jag D-vitamin, B50 och säloljetabletter samt mina antideppresiva.

Jag käkar eller försöker få i mig minst 2 apelsiner om dagen. 

 

Det är som en ond cirkel jag inte kan komma ur. Så fort jag liksom bestämmer mig för att träna så blir jag sjuk. Nu när vårkänsorna kommer så vill man ju ut i solljuset. Men såfort jag anstränger mig lite så åker jag dit igen.

Jag har slutat röka, dock fick jag ett återfall förra helgen. Rökte 2 cigg när vi var ute. SÅ jävla dumt!!!

 

Mina vänner säger att jag får skylla mig själv för jag sover alldeles för mycket. Ja jag vet det men min kropp orkar inte så mycket. Jag önskar att jag kunde orka lika mycket som er och inte wieina så mycket men detta tär på mig nåt fruktansvärt. Det känns inte som om ni förstår. Jag vill kunna jobba normalt å ha ett normalt liv men det verkar inte gå. 

Jag var ju hos en läkare för jag trodde att jag hade Ehler Danlos syndrom för mycket av punkterna stämde men det hade jag inte men jag hade däremot överrörliga leder och typ ingen ledvätska. Läkaren sa att det var inte så konstigt att jag var trött för mina muskler får jobba extra hår bara för att kunna hålla upp min kropp. Hon frågade vad jag jobbade med och då sa jag att jag var timanställd i barnomsorgen och då sa hon att jag skulle försöka hitta ett annat jobb där jag slipper exponeras av smitta hela tiden.

 

Men vad fan ska jag göra. Man får inget jobb om mna inte har erfarenhet eller utbildning. Jag kommer ju söka sommarjobb men vadå då...det är över sommaren. Om jag inte kommer in på högskolan så måste jag gå tillbaka till barnomsorgen. Jag älskar ungar men att jag ska behöva bli sjuk hela tiden, jag orkar inte mer.

 

Iaf, efter testerna så kunde läkaren konstatera att jag definitivt lider av överrörlighet. Människor verkar inte förstå alls vad jag går igenom. Alla säger bara att man ska piggna till och ta sig i kragen hela tiden. Och ät mer nyttigt. Det är det jag gör. Jag kan inte göra mer :´( det är skitjobbigt att hela tiden höra att man är lat men det är inte bara lathet. Som jag sa såfort jag anstränger mig lite för mycket så blir jag sjuk. Jag får aldrig nån chans att bli bättre. Jag ska va glad att jag jag har båda mina föräldrar i livet och för allt annat jag har men är man sjuk hela tiden och mår dåligt, det är inte rättvist. Utan sin hälsa är inte livet värt att leva.

Man kan ha hur mycket pengar som helst men utan sin hälsa så kan man inte njuta av livet än mindre leva ett normalt liv :´(

 

Man får ingen som helst förståelse från omgivningen heller. De som inte har det som mig vet inte hur det känns.

Önskar bara att folk kunde stötta mig mer. Alla säger bara "ryck upp dig".

 

Jag funderar på att bli vegetarian igen, när jag var det så hade jag iaf en frisk kropp och orkade mycket och tränade men det gick alldeles för långt. Tills jag i stort sätt slutade äta och det orkar jag inte gå igenom igen.

Jag kan fortfarande komma ihåg vilket jävla kick man fick av att gå in i provrummet på HM och köpa en mindre byxstorlek för varje gång. Det var bättre än nåt annat. Men då hade det ju redan gått för långt. Fysikt sätt var jag i toppform men mentalt sätt så var jag helt fucked up. Och jag var inte lycklig då heller för det satt jämt små demoner på min axel och viskade hur äckligt fet jag var. "Du ska inte tro att du är nåt" var den återkommande frasen som ekade i mitt huvud. Folk sa till en början att jag såg fin och hälsosam ut och att jag var skitduktig

men jag kunde inte tro dem. "De säger det bara för att va snälla mot dig. Egentligen skrattar de bakom din rygg"

 

Därför har ag svårt med hela den här grejen med att bli vegetarian igen. Tänk om jag faktiskt blir friskare och kan börja röra på mig, då kanske jag går ner i vikt. Och om jag gör det så kanske jag får en kick igen och så blir jag anorektisk igen. Är det värt det? Vilken spelar mest roll. Fysisk eller mental hälsa. Ska jag behöva välja. Och om det skule gå så illa att jag trillar dit igen så påverkas kroppen också å organen slutar fungera, thats it.

Sen är det slut och jag vill inte det :´(

 

Jag vill bara må bra både fysiskt och psykiskt och orka mer och va som mina vänner.

 

Jag är så uppriven just nu så jag vet inte vad jag ska göra. Allt jag ber om är att mina vänner kan stötta mig....