Cracked Actor

Har nu tagit mig igenom en hel riktigt vecka i skolan. Det var inte så farligt som jag trodde.

2 föreläsningar å 2 seminarie, trodde det skulle bli jättedrygt å svårt men det var helt okej.

 

Vi har ju bara börjat men har skrivit min första populärvetenskapliga artikel i kursen Att kommunicera i tal och skrift. Vi fick vår feedback idag från både lärare och gruppmedlemmar å det var inte mycket jag behövde ändra.

Lägga till lite mer bakgrundsfakta, lite slarvfel här å där å några underrubriker. Fast jag visste ju att jag behövde fixa det, dock hade jag redan lämnat in den. Och det roliga är, att när jag väl fattade grejen å inte överanalyserade instruktionerna så gick det på typ 1.5 h. 

 

Ska jag var ärlig så ansträngde jag mig inte speciellt mycket. Eftersom det bara var första grejen ville jag se lite hur jag låg till. Hur mycket behöver jag lägga ner för att klara mig igenom hela universitetet.

Läraren nämde bara att jag hade glömt underrubrikerna annars sa hon att det var jättebra å jag menar då har jag inte ens ansträngt mig å gjort mitt bästa. (Hon berömde även hela klassen för att vi var duktiga på att skriva och att vi fattat instruktionerna, tydligen var det strul förra årets klass, men hon sa att hon var imponerad, vilket kändes oerhört bra ) Vad händer då om jag gör mitt bästa? 

 

Förhoppningsvis så kommer jag att klara detta med lätthet. Jag är typ van att vara bäst, eller iaf ha nåt slags försprång. När jag gick BF kände jag att jag visste vad jag pratade om å var säker på teorin just för att jag hade gjort praktik i mer än ett år. Jag var ju också 2 år äldre än de andra, jag kände igen så mycket från praktiken när vi väl läste om det, vilket jag tycker gav mig ett försprång :) det var kanske lite för lätt. Dock hade jag inte MVG i alla ämnen men jag kände att det var något jag ändå behärskade å som jag tyckte var roligt.

 

Jag hoppas nu att det gäller detsamma här i Visby. Givetvis har jag mycket att lära men det är alltid en fördel å ha ett litet försprång. Jag tycker nog att jag ligger i fas, om jag nu ska jämföra mig med de andra artiklarna från min grupp. Och om jag redan skulle kunna allt så hade jag ju inte behövt gå på högskola. Vi är ju alla där för att lära oss mer om det vi är intresserad av.

 

Det är ju också roligare och lättare att läsa om sånt som man är intresserad av!

Allt som vi gör, även i grundkursen Att kommunivera i tal och skrift ger oss ju tillfälle att utforska det område vi har valt. T e x min artikel handlade om en Leonardo da Vinci-tavla, det är ju ett antikt föremål ;)

 

Som jag sa innan är detta bara början och tempot och kraven kommer att höjas så jag tänker inte ropa hej än. 

Men idag kände jag iaf att detta är något som jag kommer klara. De andra verkar lika osäkra dem.

Jag gillar iaf å prata å diskutera, vilket är ett + när vi ska hålla tal osv.

 

Då får mitt ego äntligen bli tillfredställt på riktigt. Vi gjorde en liten presentation av varandra (2 och 2) och jag kunde verkligen njuta av att stå där framme å alla fokuserade på vad jag hade å säga. Lite läskigt, samtidigt en jävla kick :) å jag skojjade till att lite å fick de att skratta. Trivdes som fisken i vattnet ;D

 

haha attentionwhore här men det är kul att prata om saker man kan å att alla lyssnar å tar in det man säger om det bara är för 2 minuter. Man känner sig smart och jag tror det är viktigt för alla människor att känna så någon gång. Det höjer ens självkänsla och självförtroende så att man kan prestera ännu bättre nästa gång.

Men nog om det nu!

 

Imon är det tvättdag å dags att dammsuga.

 

Ikväll har varit chill i Igelkotten, alla har varit trött å känt sig typ lite hängiga. Förkylning på g? :/

 

Får nog handla imon iaf, te å honung å ingefära. Lika bra att boosta immunförsvaret innan fanskapet bryter ut. För sjuk det kommer jag nog bli snart. Går bara å väntar på det....

 

Nä nu ska jag kolla på Californication som förövrigt är den bästa serien (som inte är fantasy) någonsin.

Hank fucking Moody people! 

 

// den evige pessimisten