Ett avslut:(
Kategori: Allmänt
Vaknade vid 13 - tiden idag, mamma tvingade mig ut med hunden som vanligt. Var ju fan skittrtrött efter gårdagens bravader på stan, inte för att jag drack nånting men ändå...kom inte hem förrän vid 3.
Iaf, var lite deppig igår men fick mycket tröst å kvällen slutade lyckat.
Min kontaktperson Roland var här nyss, vi pratade om allt möjligt... men sen så släppte han en bomb:S
men jag visst att dagen skulle komma nån gång. Vi ska nu bara träffas var fjärde vecka:( å sen till jul blir det värre, avslut i ""journalen" å vi ska typ bara ha telefonkontakt. Bara för att jag är överårig. Har ändå fått ett år till jämfört med de flesta. De gjorde ett undantag för mig. Alltid nåt men till jul är det slut. Visst jag kan ringa å sms å kansle att vi kan träffas nån gång så...men det blir inte som det brukade vara.
Jag brast ut i tårar när han sa detta, å det visst han att jag skulle, han känner mig så pass bra. Vi har en speciell kontakt.
Vi är som Mowgli och Baloo:) oskiljbara...men hur mykke jag än hatar förändringar så måste de förr eller senare ske, får hoppas att det blir till det bättre, det har det varit än så länge.
Men just nu känns det som alla bara lämnar mig och jag blir kvar......de flesta ska flytta å läsa vidare......
Kommer jag att klara mig utan honom? Vi har ju haft kontakt i snart 3 år.
Men iaf, ska till gymmet lite senare, sen in till sailet med Daniel å kolla runt.
Till alla mina vänner, Tack för att ni finns!!!!<3<3<3
BYE
Iaf, var lite deppig igår men fick mycket tröst å kvällen slutade lyckat.
Min kontaktperson Roland var här nyss, vi pratade om allt möjligt... men sen så släppte han en bomb:S
men jag visst att dagen skulle komma nån gång. Vi ska nu bara träffas var fjärde vecka:( å sen till jul blir det värre, avslut i ""journalen" å vi ska typ bara ha telefonkontakt. Bara för att jag är överårig. Har ändå fått ett år till jämfört med de flesta. De gjorde ett undantag för mig. Alltid nåt men till jul är det slut. Visst jag kan ringa å sms å kansle att vi kan träffas nån gång så...men det blir inte som det brukade vara.
Jag brast ut i tårar när han sa detta, å det visst han att jag skulle, han känner mig så pass bra. Vi har en speciell kontakt.
Vi är som Mowgli och Baloo:) oskiljbara...men hur mykke jag än hatar förändringar så måste de förr eller senare ske, får hoppas att det blir till det bättre, det har det varit än så länge.
Men just nu känns det som alla bara lämnar mig och jag blir kvar......de flesta ska flytta å läsa vidare......
Kommer jag att klara mig utan honom? Vi har ju haft kontakt i snart 3 år.
Men iaf, ska till gymmet lite senare, sen in till sailet med Daniel å kolla runt.
Till alla mina vänner, Tack för att ni finns!!!!<3<3<3
BYE
