Jag bara undrar...
Kategori: Allmänt
Jag har haft detta ämnet uppe förut men det är åter igen uppe på tapeten...
Hur vet man vilka som är ens vänner?
Vilka finns där när det verkligen gäller?
Jag anser att jag ställer upp för de som jag tycker är mina vänner...gör jag inte det?
När de är ledsna så tröstar jag och om de har nåt viktigt att säga så lyssnar jag...även när de ska berätta nåt allmänt. Visst, jag kan ibland avbryta men jag blir så exalterad så jag måste få ur mig nåt.
Jag är ledsen om ni tycker det är jobbigt....
Jag har kännt flera gången nu de senaste månaderna att bara för att skolan snart är slut så vill jag ha så roligt som möjligt innan studenten. Ni anar inte hur många gånger jag har hållt god min bara för att jag inte vill/orakar ha nåt bråk. Det gäller allt...typ som när man söker jobb å är på intervju....Man måste hålla god min sen måste man ljuga.
Dra en liten vit lögn....å detta finner jag svårt för att jag är en sådan ärlig person.
Jag önskar bara att jag kunde få vara mig själv men samhället kräver något annat. Vare sig det gäller skola/jobb/fritid. Man ska helt enkelt vara nån man inte är. Visst, i vissa fall passar man, i andra inte.
Jag vill umgås med de jag kan lita på, till 110 %...som försvarar mig i vårt och torrt.
Är det det fel av mig att vilja det, har jag för höga krav?
Det handlar inte om speciella tillfällen utan om grundprincipen. Är man vänner måste man kunna prata om det.
Och det har vi gjort men hur många ggr ska man behöva göra det.
Ska man acceptera att det bara är så och gilla läget å ha roligt ihop. För att sen, när det väl händer inte veta var man har varandra?
Är man egoistisk då?
