Cracked Actor

Usch, den senaste veckan har varit allt annat än bra. Det känns som inget spelar någon roll längre, varför bry sig liksom? Ingenting blir ändå inte som man vill och skulle det nu bli det så är man ändå aldrig nöjd med tillvaron, inte jag iaf. Smart som jag är så har jag slarvat med medicinen och då blir jag sån här.

 

Jag kan typ inte ta mig för något å jag bara sover bort allting, jag lever hellre i mina drömmar än här för då kan man typ ändra allt eller nåt. Egentligen har jag att bra, vad ger mig rätten att klaga på nåt alls? Jag har 2 föräldrar som ställer upp i vårt och torrt, husdjur som jag älskar, tak över huvudet å dels en lägenhet som är nyrenoverad.

Jag har vänner som jag älskar och bryr mig om som ibland har det skitjobbigt. Hur orkar de, tänker jag.

Så vad har jag å deppa för egentligen?

 

Jo, det är något som saknas. Jag saknar och känner mig tom. Vad är meningen med livet om jag aldrig mer får träffa den personen. Jag kan få alla pengar i världen men det skulle ändå inte hjälpa i detta fallet.

För allting handlar bara om pengar i denna världen, om olika måsten å ditt och datt.

 Jag vil känna mig lycklig utan materiella saker men det går fan inte i denna dimensionen. 

 

Anyway, var med emz å kim i fredag, drack lite vin och snackade. Igår var jag och kim hemma hos honom å bakade lussebullar till Malins lilla julfest på lördag. De smakade döbakta typ. Kim hällde i allt mjöl på en gång så vi fick stå å plocka ut å mosa alla klumpar...men men man lär sig av sina misstag.

Har fortfarande hosta of doom så får se om det blir jobb imon.

 

Så nu har jag deppat ett helt inlägg, tack för att jag fick låna några min av ert liv.