Cracked Actor

Just denna dagen har varit så konstig. Måndagsångest blandat med ta dig i kragen-tankar å klagomuren.

Men har mest varit trött...vilken nyhet det är då....

Jag har tänkt mycket idag då jag bara gått hemma. Mamma skulle ju ha hjälp med tvätten.

Kunde jag inte ens fått sova på min namndag. Ordentligt menar jag, utan tjat. Bara få va i fred!!

Det känns som om allt här hemma är kaos. Mitt rum är kaos å allt i mitt huvud är fucked up.

Jag planerar så jävla bra i min skalle om allt jag vill göra men inte ens hälften blir gjort.

Allt går bara så långsamt, det ska gå fort fast inte för fort. Jag måste ha kontrollen.

Såhär tänker jag.

Jag längtar tills min lägenhet är klar. Allting med möbler, all inredning, varenda detalj, allt är på sin plats precis så som jag vill att det ska vara.

Först när allt är klart ska jag börja "mitt nya liv" det livet som jag vill leva fast som bara finns i mitt huvud för jag är så jävla lat.

När allt är fixat vill jag börja träna, äta nyttigt, vara pigg å ha ett fast jobb med schema så man slipper oroa sig så mycket. Jag inbillar mig att när allt är klart så kommer det andra följa efter.

Men när det väl är klart så kommer jag bara hitta nåt annat som måste fixas innan jag kan börja med det andra som jag vill. För på nåt sätt är det mycket roligare att planera skiten än att faktiskt genomföra det, å leva det.

Jag lever ju nu men allting läggs bara på is för att jag inte kan rycka upp mig.

Det finns de som har det värre än mig, mycket värre, detta är bara i-landsproblem men ändå mår jag dåligt.

Jag älskar ordning, när allt är under kontroll. Jag älskar när det är nystädat å allt är på sin plats. När jag är nyduschad å man har pengar kvar på kontot å man har handlat så att inget är slut. När allt är perfekt helt enkelt.

Hur sjukt är inte det. Att sitta å göra listor på vad jag ska göra å på vad som händer handlar om kontroll för mig.

Jag känner mig lugn då.

Är det stökigt runt omkring å allt är kaos så blir jag också kaos.

Å utan rutiner är jag förlorad...

Det värsta är att jag alltid tror att jag är ensam om detta, ingen känner som jag.

Det finns ingen som mig men det gör det ju. Jag tror att jag är speciell fast jag inte är det.

Alltså har jag på nån nivå ingen förmåga av att förstå andra människor.

Nä detta blev för mycket text å allt för invecklat.

För att summera, jag har haft en pissdag, har haft tråkigt å varit rastlös, inte kunnat ta mig för något.

Tänkt alla dessa tankar å skjutit undan de.

Å dagens höjdpunk var en ben and jerry´s som jag köpte till mig själv i namnsdagspresent.

great life -.-